Jahopp, det här höll visst inte särskilt länge.

Men det positiva är att jag har fixat en ny blogg som heter sockervaddstankar.blogspot.se (den öppnas i ett nytt fönster om du klickar på länken)!

Anledningen till att jag bytte är att blogger.com-appen helt enkelt är bättre än bloggplatsens och eftersom jag skriver mest via telefonen så passade det alltså bättre.

Hoppas ni kommer att läsa det jag skriver där, det skulle göra mig väldigt glad.

Jaha, det var nog det sista jag hade att säga här. Ses på blogspot!

Börjar väl direkt med en text jag skrev för ett tag sen i skolan. Fick i uppgift att skriva ur ett oväntat perspektiv och det här blev alltså resultatet:

Skorna

Han har städat hela dagen, tofflorna börjar hasa sig allt långsammare över den ljusa parketten. Jag minns att golvet är sådär ljust och fint bara för att jag aldrig fick gå där, det skulle bli märken sa de. Istället stod jag vid sidan av och såg på när han fick dansa barfota i det stora vardagsrummet.

Min tid som dansskor var en tid fylld av lycka och jag trodde att det alltid skulle vara vi, men senare började fotbollen ta mer och mer av hans tid och plötsligt en dag hamnade jag här, i garderoben. Inte ens en fin kartong fick jag, bara ett täcke av damm nere på golvet tillsammans med några gamla strumpor. Jag vet inte exakt hur länge jag har varit här, men den lilla pojken som dansade har nu både en egen bil och ett jobb.

Mina funderingar avbryts tvärt. Hasandet har nu slutat och något väldigt tungt ställs ner med en duns. Ett djupt andetag från andra sidan träet och sen öppnas dörren. Ingen har öppnat den dörren sen julpyntet ställdes in i januari, så nu yr dammet och han tar ett steg bakåt i en hostattack. För ett ögonblick ser jag ingenting, men när dimman lagt sig och min syn vant sig vid det starka ljuset upptäcker jag att jag står öga mot öga med ylletofflorna som hasat omkring hela dagen. Doften av fotsvätt och jag kan nästan höra publikens jubel efter ännu en av våra uppvisningar.

Han hostar en sista gång och lyfter sedan upp den stora lådan som till min stora förskräckelse innehåller våra danspriser. En miljon minnen slår emot mig med full kraft, hur vi övade framför den stora spegelväggen i danssalen för att sedan visa upp resultatet av vårt hårda arbete framför publiken. Glädjen efter ett lyckat framträdande.

Jag ogillar skryt, men vi var väldigt bra, vilket ledde till många mästerskap och nästan lika många priser. Alla år vi lagt ner på dansen och nu står han här med allt i en låda, redo att ställas in i garderoben. Hur kan han? Hur vågar han svika mig så?

Den första chocken har nu ersatts av ilska. Inom mig kokar det, men vad kan man göra om man bara är ett par skor? Jag kan inte ens gå själv. Eller är det bara en myt, något som människorna har hittat på av rädsla för det som nu ska hända?

Jag ruskar av mig dammet och kastar mig ursinnigt mot benen framför mig, hör något knäckas innanför det slappa tyget och fortsätter sedan en bit längre bort i hallen. Medaljer, pokaler och inramade diplom regnar ner över honom när kartongen välter. Ett förfärligt skrammel som sedan följs av tystnad. När jag vänder mig om ser jag honom sitta lutad mot väggen, blod rinner sakta från ett hack i pannan och de skräckslagna ögonen är riktade mot mig.

Det är omöjligt att förstå att det var jag som orsakade det här. Han tar sats för att säga något, men ut kommer bara ett ynkligt pip. Han ser så hjälplös och liten ut att jag nästan ångrar mig för ett ögonblick. Det är då jag kommer att tänka på hur konstig vinkeln är, att jag står och tittar ner på honom istället för upp. Försiktigt tar jag ett steg mot honom med mina nya ben, räcker fram en kloliknande hand och säger "Kom så dansar vi.".

Lämna gärna en liten kommentar om vad du tycker om texten. Var slutet kanske lite för otydligt?

Hej på er!
Detta är då mitt första inlägg på den här bloggen. Första saken jag tänkte berätta om mig själv är att jag älskarkursiv text att skriva. Jag kan sitta flera timmar om dagen och bara tänka ut berättelser för att sedan formulera det i ord. Som ni säkert förstår så kommer det bli en hel del av mina egna noveller och liknande här på bloggen, men kanske även en del annat också.

Som ni ser så har jag än så länge inte fixat särskilt fint här än, vilket beror på att jag just startat bloggen på mobilen, men jag hoppas hinna med det imorgon.

Bai.